I Måndags var Mexx på Bagarmossen och opererades för att han hade slitit bort ena klon på framtassen. Det var med blandade känslor jag lämnade honom och gick ut med ett tomt koppel, förra gången jag var här är exakt 7 månader sedan, då gick jag också ut med tomt koppel. Det kopplet är som dom flesta vet fortfarande tomt.
Det kändes väl inte direkt bättre och få höra att, du är medveten om att det finns risker med narkos.
När jag och Dido väl kom hem tänkte jag försöka få någon timmes sömn, men det gick inte. Man vankade fram o tillbaka och väntade på att få åka och hämta hem lillkillen.
Vid 14.30 var jag iallafall tillbaka på Bagis.
Ut kommer en tokglad Mexx med veterinären.
Efter en del info vad som gjorts, och vad vi ska göra för att hålla ordning på såret bar det av till apoteket.
Mexx hade en inflamation i såret när han kom till operationen, den tog dom en odling på, det skulle ta ett par dagar och få reda vilken typ av bakterie som det var frågan om.
Vi fick recept på smärtstillande och antibiotika som troligtvis skulle hjälpa.
Idag Torsdag kom så beskedet angående bakterien, ett besked jag inte ville ha.
Det visade sig att antibiotikan vi fått inte hjälpte mot denna bakterie, dom preparat som finns vill dom gärna inte sätta in på växande hundar:-(
Från att byta bandage och vid behov tvätta såret 1 gång/dag, ska vi nu tvätta ordentligt 2 gånger/dag. Detta är ju lättare sagt än gjort, han har skitont.
Återbesök på Måndag, det är bara och hålla tummarna att bakterien inte har spridit sig in i klobenet.
Här är en bild på trattmonstret, när han för en gångs skull är stilla.
Ha det bra!